Watch Björn Strömberg's epic struggle on the first ascent of Leroy, 8c, at the Granitgrottan, Bohuslän, Sweden.
The Sends Leroy is a segment of The Sends, available from www.tielma.com as a DVD (NTSC/PAL) for $24.95 or an HD Download for $19.95.
Showing posts with label Björn Strömberg. Show all posts
Showing posts with label Björn Strömberg. Show all posts
The Sends recension av Johan Banck
The Sends är kanadensiskfödde Shawn Boyes tredje svenska klätterfilm. Den tar avstamp i den amerikanska dosagetraditionen och följer en rad av de mer celebra svenska klättrarna genom ett flertal varierande dicipliner. Från nattbouldring i ljuset av hostande dieselaggregat via soldränkt DWS på västkusten till Granitgrottans sportklättring.
The Sends, en parafras på dykningens "The Bends" i vanligt språkbruk kallad dykarsjuka, kretsar kring vad som driver vissa att satsa så mycket, pressa sig så hårt och i vissa fall utsätta sig för anmärkningsvärda risker i den eviga jakten på att senda. Regissören agerar själv spirituell vägledare genom filmen och har verkligen lagt ner möda på att fånga klättrarnas tankar kring den egna sporten. Intervjuerna är många och man hinner komma under skinnet på både en och två av de flitigast förekommande. Tyvärr upprepas stilen från Swedish Meatballs vilket innebär att även de svenska klättrarna pratar engelska. Kanske är undertexter ett väldigt avigt arbete men det blir skevt i en svensk produktion med svenska klättrare som pratar engelska. Vi brukar skryta med det mest engelsktalande landet utanför de brittiska öarna och så är det kanske men så jävla bra är vi inte. Annars är det enda jag saknar i intervjuväg en lite mer ingående uppföljning av tankarna kring Dab och låsning av projekt. Båda delarna nämns men lämnas tämligen okommenterade.
Den som får vika ut sig mest kring klättring och att senda är Peter Bosma. Mycket tack vare en till synes utpräglad vana att sätta ord på sina tankar. Många ord. Risken med en klätterfilm med utforskande ambitioner är att hamna i det pratiga facket. Det balanseras verkligen på gränsen mer än en gång och räddningen är i mångt och mycket att det inte är några 18-åringar i rufsiga frisyrer som skall tänka till utan faktiskt vuxna människor som har något att säga. En väldigt kul detalj är för övrigt Bosmas och den också mycket förekommande Stefan Wulfs kommentarer om varandra. Det finns dock en balans i filmen och den stavas Scott Mooney. Själva antitesen till Bosmas filosofi om gemenskap, kollektiv sendarglädje och att sporra varandra. Scott konstaterar lakoniskt: "You don't need to go climbing with so many people do you? They're not gonna help you up anything".
Trots den filosofiska ramen bjuds det på mycket klättring och precis som dess amerikanska föregångare är den stora behållnigen att man får ta del av så varierande klättring. Några av höjdpunkterna är Stefan Rasmussens till synes outtömliga entusiasm när han i djupaste skogarna i småland hukar sig ner över det kroknade dieselaggregatet i förhoppning om några timmars bouldrande till. Stefan Wulfs bestigning av Elefantsprickan, en shallow water solo utanför Stockholm, att på nära håll få följa Bosmas extrema sendarpsyke och se Björn Strömberg som efter att äntligen besegrat Leroy sitter skäggig och bakis i soffan med en flaska JW på bordet framför sig: "I think I need som time just to get all my stuff together".
Boye visar sin vana trogen fingertoppskänsla för att plocka ut rätt folk till sin film och mixen av personligheter lyfter verkligen filmen, ett särskilt omnämnande går till Stefan Wulf. Mannen är född att vara framför kameran och skulle med lätthet bära upp en film på egen hand. Annars hade det varit kul om man fått ta del av den yngre generation klättrare som är på gång, namnen som dyker upp i The Sends har funnits på tapeten ett bra tag nu och nog måste det finnas lite nya talanger att blanda upp laget med?
Rent tekniskt håller filmen inte amerikansk klass, vilket man inte kan förvänta sig, men Boye har helt klart utvecklats sedan starten och det är i särklass den bästa av hans filmer. Tyckte till och med mig ana en bompanorering någonstans. Soundtrack är en annan av hans styrkor och det visas återigen. Jag skulle inte ta i någon av låtarna med tång men till filmen fungerar det klockrent.
Till syvende och sist är det en habil svensk (väder nämns otaliga gånger) produkt. Mycket klättring, bra mix av klättrare och en skön inramning. Boyes bästa.
av Johan Banck
http://klatterbilder.blogspot.com/2009/11/recension-av-sends.html
The Sends, en parafras på dykningens "The Bends" i vanligt språkbruk kallad dykarsjuka, kretsar kring vad som driver vissa att satsa så mycket, pressa sig så hårt och i vissa fall utsätta sig för anmärkningsvärda risker i den eviga jakten på att senda. Regissören agerar själv spirituell vägledare genom filmen och har verkligen lagt ner möda på att fånga klättrarnas tankar kring den egna sporten. Intervjuerna är många och man hinner komma under skinnet på både en och två av de flitigast förekommande. Tyvärr upprepas stilen från Swedish Meatballs vilket innebär att även de svenska klättrarna pratar engelska. Kanske är undertexter ett väldigt avigt arbete men det blir skevt i en svensk produktion med svenska klättrare som pratar engelska. Vi brukar skryta med det mest engelsktalande landet utanför de brittiska öarna och så är det kanske men så jävla bra är vi inte. Annars är det enda jag saknar i intervjuväg en lite mer ingående uppföljning av tankarna kring Dab och låsning av projekt. Båda delarna nämns men lämnas tämligen okommenterade.
Den som får vika ut sig mest kring klättring och att senda är Peter Bosma. Mycket tack vare en till synes utpräglad vana att sätta ord på sina tankar. Många ord. Risken med en klätterfilm med utforskande ambitioner är att hamna i det pratiga facket. Det balanseras verkligen på gränsen mer än en gång och räddningen är i mångt och mycket att det inte är några 18-åringar i rufsiga frisyrer som skall tänka till utan faktiskt vuxna människor som har något att säga. En väldigt kul detalj är för övrigt Bosmas och den också mycket förekommande Stefan Wulfs kommentarer om varandra. Det finns dock en balans i filmen och den stavas Scott Mooney. Själva antitesen till Bosmas filosofi om gemenskap, kollektiv sendarglädje och att sporra varandra. Scott konstaterar lakoniskt: "You don't need to go climbing with so many people do you? They're not gonna help you up anything".
Trots den filosofiska ramen bjuds det på mycket klättring och precis som dess amerikanska föregångare är den stora behållnigen att man får ta del av så varierande klättring. Några av höjdpunkterna är Stefan Rasmussens till synes outtömliga entusiasm när han i djupaste skogarna i småland hukar sig ner över det kroknade dieselaggregatet i förhoppning om några timmars bouldrande till. Stefan Wulfs bestigning av Elefantsprickan, en shallow water solo utanför Stockholm, att på nära håll få följa Bosmas extrema sendarpsyke och se Björn Strömberg som efter att äntligen besegrat Leroy sitter skäggig och bakis i soffan med en flaska JW på bordet framför sig: "I think I need som time just to get all my stuff together".
Boye visar sin vana trogen fingertoppskänsla för att plocka ut rätt folk till sin film och mixen av personligheter lyfter verkligen filmen, ett särskilt omnämnande går till Stefan Wulf. Mannen är född att vara framför kameran och skulle med lätthet bära upp en film på egen hand. Annars hade det varit kul om man fått ta del av den yngre generation klättrare som är på gång, namnen som dyker upp i The Sends har funnits på tapeten ett bra tag nu och nog måste det finnas lite nya talanger att blanda upp laget med?
Rent tekniskt håller filmen inte amerikansk klass, vilket man inte kan förvänta sig, men Boye har helt klart utvecklats sedan starten och det är i särklass den bästa av hans filmer. Tyckte till och med mig ana en bompanorering någonstans. Soundtrack är en annan av hans styrkor och det visas återigen. Jag skulle inte ta i någon av låtarna med tång men till filmen fungerar det klockrent.
Till syvende och sist är det en habil svensk (väder nämns otaliga gånger) produkt. Mycket klättring, bra mix av klättrare och en skön inramning. Boyes bästa.
av Johan Banck
http://klatterbilder.blogspot.com/2009/11/recension-av-sends.html
Open Letter/Review of The Sends by Olle Wehlin
I asked Olle Wehlin to write a review of The Sends in Swedish, with the idea that it would be published to the Swedish 8a page. Here's what Olle had to say:
jaha. så har man sett den då, filmen man väntat på allt för länge.
Kan tänka mig att tillverka en klätterfilm måste vara rätt svårt eller hårt kanske. speciellt om man skå få självaste hugh grant att sola elefant sprickan.
måste verkligen säga att filmen tilltalar mig väldigt gott. det känns som om du börjar att få kläm på det där.
otroliga platser i bohusskärgården samt en otroligt svensk nyaseeländare det är ju som gjort för en mysig hemma kväll.
kul som faan att få ta del av dessa hjältars grymma driv, även om vissa kör moped och andra brassar fete båt, så verkar det ju som om det enda viktiga är det rätta tillståndet, för det är väl då man sänder. STARKT JOBBAT
ser fram emot uppföljaren, och hoppas på att henrik kommer starta en båt taxi i skärgården.
kan mycket väl tänka mig att detta kan bli årets julklapp i vissa kretsar.
(du får säga till om du vill att jag skall skriva mer. filmen är as grym det ända jag skulle vilja ha mer av är utzoomningar.)
har tyvärr tappat bort adressen till jens men det kanske du kan lösa. funkar på att åka till blåmannen till sommaren och ha en hjälmkamera under klättringen vad tror du om det. mvh olle
jaha. så har man sett den då, filmen man väntat på allt för länge.
Kan tänka mig att tillverka en klätterfilm måste vara rätt svårt eller hårt kanske. speciellt om man skå få självaste hugh grant att sola elefant sprickan.
måste verkligen säga att filmen tilltalar mig väldigt gott. det känns som om du börjar att få kläm på det där.
otroliga platser i bohusskärgården samt en otroligt svensk nyaseeländare det är ju som gjort för en mysig hemma kväll.
kul som faan att få ta del av dessa hjältars grymma driv, även om vissa kör moped och andra brassar fete båt, så verkar det ju som om det enda viktiga är det rätta tillståndet, för det är väl då man sänder. STARKT JOBBAT
ser fram emot uppföljaren, och hoppas på att henrik kommer starta en båt taxi i skärgården.
kan mycket väl tänka mig att detta kan bli årets julklapp i vissa kretsar.
(du får säga till om du vill att jag skall skriva mer. filmen är as grym det ända jag skulle vilja ha mer av är utzoomningar.)
har tyvärr tappat bort adressen till jens men det kanske du kan lösa. funkar på att åka till blåmannen till sommaren och ha en hjälmkamera under klättringen vad tror du om det. mvh olle
The Sends Reviewed by Carl-Ola Boström
Join a slightly different adventure through a not so well known venue. Sweden and Swedish climbers are in focus in Shawn Boye’s new film, The Sends. This is a 1½ hour action packed film featuring a part of all the different climbing styles that you can find in this long country.
We follow Swedish superstars Peter Bosma, Stefan Rasmussen, Scott Mooney, Stefan Wulf and Björn Strömberg on their lifelong quest of finding out what it takes to send. They travel through Sweden and explore the fantastic piscobloc (deep/shallow water solo), sport- and tradclimbing on the west coast in Bohuslän and the steep and crimpy bouldering on the east coast in Västervik, Stockholm and Åland.
A lot of the climbing pictured in the film really gets me psyched to go on yet another road trip in Sweden but surprisingly, for me as a notorious boulderer, the part that really gets me going is the trad from Bohuslän. I love the attitude of Scott and Dylan and it is really refreshing to see someone just shut up and climb.
Another part that gets my fingers sweating is Wulfs psicobloc ascent of Elefantsprickan. This is a steep crack around 8a+ and my only complaint is that it was practiced on toprope before the ascent. However, it is understandable as the water beneath him is only 1½ meters deep. That means Psicobloc with a big P. To see Stefan fliñar (a Spanish verb combing the verbs “to be high” and “to shit yourself”) in a way I have only seen in Mallorca before is really great.
As for the camerawork from Mr Boye it has really taken a big step since his last release. The angles, colors, editing etc exceed anything I have seen in a Swedish climbing film before. I know that his focus is still on getting real ascents, done in one take with multiple cameras and this does add to the experience.
Basically this is a film about passion, commitment and dedication. If you are contemplating a trip to Sweden it is a must to see The Sends before. If you are not planning a trip to Sweden, then watch out. You just might after watching it.
Carl-Ola Boström
We follow Swedish superstars Peter Bosma, Stefan Rasmussen, Scott Mooney, Stefan Wulf and Björn Strömberg on their lifelong quest of finding out what it takes to send. They travel through Sweden and explore the fantastic piscobloc (deep/shallow water solo), sport- and tradclimbing on the west coast in Bohuslän and the steep and crimpy bouldering on the east coast in Västervik, Stockholm and Åland.
A lot of the climbing pictured in the film really gets me psyched to go on yet another road trip in Sweden but surprisingly, for me as a notorious boulderer, the part that really gets me going is the trad from Bohuslän. I love the attitude of Scott and Dylan and it is really refreshing to see someone just shut up and climb.
Another part that gets my fingers sweating is Wulfs psicobloc ascent of Elefantsprickan. This is a steep crack around 8a+ and my only complaint is that it was practiced on toprope before the ascent. However, it is understandable as the water beneath him is only 1½ meters deep. That means Psicobloc with a big P. To see Stefan fliñar (a Spanish verb combing the verbs “to be high” and “to shit yourself”) in a way I have only seen in Mallorca before is really great.
As for the camerawork from Mr Boye it has really taken a big step since his last release. The angles, colors, editing etc exceed anything I have seen in a Swedish climbing film before. I know that his focus is still on getting real ascents, done in one take with multiple cameras and this does add to the experience.
Basically this is a film about passion, commitment and dedication. If you are contemplating a trip to Sweden it is a must to see The Sends before. If you are not planning a trip to Sweden, then watch out. You just might after watching it.
Carl-Ola Boström
The Sends HD Download
For the first time ever Tielma Productions is simultaneously releasing our new film The Sends on DVD, $24.95, as well as a HD Download, $19.95.The Sends HD Download is higher quality than the DVD and includes the Outtakes not included on the DVD. However, the HD Download requires a fast computer with at least 2 GB of free disk space and a recent version of Quicktime. you will also need a fast internet connection.
Payment is via Paypal, International Bank Transfer or Bankgiro in Sweden. On receipt of payment you will be sent an email with a link to the download. Contact info@tielma.com if you have technical questions or difficulties with the download.
File Size: 1.95 GB
Resolution: 1280x720
Run Time: 71 minutes Plus 14 minutes of Outtakes
Format: Quicktime .mp4 file, encoded with H.264 codec
The Sends Uppsala Screening
The Sends will be shown in Uppsala at Slottsbiografen 2009-10-10, 19:00.
Tickets cost 100 kr (60 kr for UKK members) and include a FREE DVD. Tickets can be ordered by email from order@tielma.com OR purchased at the door.
The Sends recension av Pierre Ropero
Först gjorde Shawn Boye 20 på Kjuge, en beta film, och fick oförtjänt ljummen kritik. Sedan blev det Swedish Meatballs, en roadtripp film som fick välförtjänt bättre kritik. Nu har han gjort The Sends för att ge oss inblick i vad som krävs för att sända.
Först och främst så måste jag berömma engagemanget som Shawn har lagt ner. X antal omtalade problem och leder är filmade med proffs prylar vid FA tillfället. Totalt 2000 timmar har det tagit. Kort och gott så är det upplagt för full frontal Swedish climbing porn.
Det bjuds på en massa Väst och Östkust Sends. Det bär av till bad och Ålands resa med seniorer. Man får bekanta sig närmare med urdjuret från Västervik. Framförallt får vi se Peter Bosma ta i och höra vad han går igång på.
Välkända doldisar som tex. Ry Morrison, Chris Ellis, Stefan Pettersson och Henrik Bolander står för inhoppen, men var är brudarna? Då filmen förs helt på engelska kan jag tycka att de engelska herrarna skall föra dialogen istället för dem infödda förmågorna. Å andra sidan så glömmer jag allt vad klätterflum heter när jag får höra Scott Mooneys klockrena anledning till varför han klättrar. När han sedan traddar sig upp för ett gäng super fina Bohus linjer njuter jag.
Björn Strömberg sliter sig upp för Leroy och visar, både med kropp och språk, vilket engagemang som krävs för att klättra snorhårt. Men att låsa projekt samtidigt som man uppmanar fler att pröva dem kommer jag aldrig förstå?
Bäst i hela filmen är ändå solobestigningen med Stefan Wulf på Elefantsprickan. Wulfens inte superstabila bestigning av sprickan ger mig en handsvett utan dess like. Han såg faktiskt ut att kunna dra i backen vilken sekund som helst. Att klippet backas upp av bra musik gör det hela till något unikt.
Sammanfattningsvis så påstår jag att The Sends, är den bästa filmen som Kanadensiske Uppsalabon Shawn Boye gjort. Det är en film som visar när några av dem bästa skickar hårt. Utan att för den delen vara en Dosage film, och det gillar jag! Good work Mr Shawn and thanks for bringing Swedish climbing movies to the silver screen.
Fantastiskt
Elefantsprickan med Wulf
Bosma ser ibland ut som han måste ta i vilket är ovanligt.
Scott Mooney på film (enfingers mono undercling på en 7c+ trad led e fan sick).
Stefan Rasmussens V-viks legacy. Att den mannen inte har körkort gör det hela ännu mer galet.
Mängden klättring, klättrare, stilar och ställen.
Mindre fantastiskt
Stundtals haltande engelsk monolog
Aningen mycket lägereldsfilosofi
Inga tjejer, så när som ett par sekunder i slutet.
Av Pierre Ropero
http://thebrunoshow.blogspot.com/2009/09/sends_08.html
Först och främst så måste jag berömma engagemanget som Shawn har lagt ner. X antal omtalade problem och leder är filmade med proffs prylar vid FA tillfället. Totalt 2000 timmar har det tagit. Kort och gott så är det upplagt för full frontal Swedish climbing porn.
Det bjuds på en massa Väst och Östkust Sends. Det bär av till bad och Ålands resa med seniorer. Man får bekanta sig närmare med urdjuret från Västervik. Framförallt får vi se Peter Bosma ta i och höra vad han går igång på.
Välkända doldisar som tex. Ry Morrison, Chris Ellis, Stefan Pettersson och Henrik Bolander står för inhoppen, men var är brudarna? Då filmen förs helt på engelska kan jag tycka att de engelska herrarna skall föra dialogen istället för dem infödda förmågorna. Å andra sidan så glömmer jag allt vad klätterflum heter när jag får höra Scott Mooneys klockrena anledning till varför han klättrar. När han sedan traddar sig upp för ett gäng super fina Bohus linjer njuter jag.
Björn Strömberg sliter sig upp för Leroy och visar, både med kropp och språk, vilket engagemang som krävs för att klättra snorhårt. Men att låsa projekt samtidigt som man uppmanar fler att pröva dem kommer jag aldrig förstå?
Bäst i hela filmen är ändå solobestigningen med Stefan Wulf på Elefantsprickan. Wulfens inte superstabila bestigning av sprickan ger mig en handsvett utan dess like. Han såg faktiskt ut att kunna dra i backen vilken sekund som helst. Att klippet backas upp av bra musik gör det hela till något unikt.
Sammanfattningsvis så påstår jag att The Sends, är den bästa filmen som Kanadensiske Uppsalabon Shawn Boye gjort. Det är en film som visar när några av dem bästa skickar hårt. Utan att för den delen vara en Dosage film, och det gillar jag! Good work Mr Shawn and thanks for bringing Swedish climbing movies to the silver screen.
Fantastiskt
Elefantsprickan med Wulf
Bosma ser ibland ut som han måste ta i vilket är ovanligt.
Scott Mooney på film (enfingers mono undercling på en 7c+ trad led e fan sick).
Stefan Rasmussens V-viks legacy. Att den mannen inte har körkort gör det hela ännu mer galet.
Mängden klättring, klättrare, stilar och ställen.
Mindre fantastiskt
Stundtals haltande engelsk monolog
Aningen mycket lägereldsfilosofi
Inga tjejer, så när som ett par sekunder i slutet.
Av Pierre Ropero
http://thebrunoshow.blogspot.com/2009/09/sends_08.html
The Sends Poster
From the Director of Swedish Meatballs comes the story of a two year Odyssey through a land covered in Granite. The adventure begins deep in the Forest of the Steepest Boulders where Peter Bosma encounters a real life Monster, Stefan Rasmussen, reincarnate of ancient Vikings. Narrowly escaping a Duel to the Death, Peter heads West in search of First Ascents high above frigid, Medusa filled, waters. But there is another, the Fearless Rasta, Stefan Wulf, willing to do Combat for Ultimate Glory. The cries of battle culminate in the awakening of the God of the Underworld, Björn Strömberg, struggling in his attempt to escape the confines of the Never Ending Cave.
Journey to a Mythical Land, where the denizens have discovered the Secret to Sending. The Sends, it’s what climbing is all about.
Journey to a Mythical Land, where the denizens have discovered the Secret to Sending. The Sends, it’s what climbing is all about.
Sending to the world...
"The Send" can now be viewed at Climbing:
http://www.climbing.com/photo-video/av/the_send_-_trailer/
and Urban Climber:
http://www.urbanclimbermag.com/photo-video/videos/the_send_-_trailer/
Await the hordes, I hear Granitgrottan is the best place to climb in the winter...
http://www.climbing.com/photo-video/av/the_send_-_trailer/
and Urban Climber:
http://www.urbanclimbermag.com/photo-video/videos/the_send_-_trailer/
Await the hordes, I hear Granitgrottan is the best place to climb in the winter...
The Send
"The Send" documents Björn Strömberg's project Leroy 8c at Granitgrottan in Bohuslån. Björn spent 28 days and more than 120 attempts before finally sending...
The Send
"The Send" documents Björn Strömberg's project Leroy at Granitgrottan in Bohuslån. Björn spent 28 days and more than 120 attempts before finally sending...
See it at the Crimper Klätterfilmfestival 2008.11.08...
Subscribe to:
Posts (Atom)